Alfvéns autograf till Midsommarvaka op. 19
Verk
 
         

 


Noter för nedladdning

 

BARNATRO
(1884) för röst och piano

Denna sång är den tidigaste vi känner av Alfvéns hand. Den finns bland "Mina första kompositioner" som i övrigt består av pianomusik. Han var då tolv år och påverkad av sin baptistiska familjs religiositet och inte minst sin mor Lottens sånger vid taffeln. Den publiceras här i dokumentärt syfte. Texten är av Zacharias Topelius. Utgåvan har skett efter manuskript i Statens Musikbibliotek.

ROMANCE
Flöjtstämma

Tretton år gammal komponerade Alfvén denna lilla Romance, vilken två år senare skulle följas av ytterligare ett flöjtstycke, Serenade. Han var inte obekant med instrumentet och från 1883 tog han pianolektioner. I Första satsen, s. 82 berättar han "En vacker dag kom jag över en liten flöjt, en sådan som gardisterna brukar vissla i så stiligt, när vaktparaden på strama ben marscherar till slottet. Detta instrument blev för återstoden av sommaren [1883] min andes stämma, den outtröttliga förkunnaren av mina känslor. Jag blåste ständigt och helst i den högsta oktaven. Det var som om jag där bäst fick fram min längtans väsen. Jag blåste så råttorna flydde och tjuren svimmade, sade gårdspigan. Men jag tror hon överdrev, ty hon hade på sista tiden blivit retlig till humöret. Andrea [som var Hugos tillbedda den sommaren] däremot tyckte att det lät förtjusande – i synnerhet på avstånd. Därför drog hon sig alltid tillbaka, då jag började" . Utgåvan har skett efter autografen i Stiftelsen Musikkulturens Främjande. Romance finns inspelad på CD SFZ 1010 (2004) med Mats Möller och Jan Bülow.

SOUVENIR DE SÄTER
Violinstämma

BARCAROL
Violinstämma
(1888) för violin och piano

”Souvenir de Säter” som Alfvén givit opusnummer I komponerades 1888, när han var 16 år och gick på sommarkurs i violinspel hos Johan Lindberg, som annars undervisade honom på Musikkonservatoriet. Detta var andra sommaren i Säter. Alfvén berättar i Första satsen s. 140f.
”Det blev en arbetsam, men både glad och givande sommar. Jag övade sex timmar dagligen, men målade så litet som möjligt, ty mitt samvete var dåligt. Även denna sommar hade fyra eller fem andra elever gjort mig sällskap till Säter, bland dem också Carl Kihlman och Ernst Ellberg. Den senare var den äldste bland oss och altfiolist i hovkapellet. Han hade gått igenom harmoniklassen vid konservatoriet och studerade nu kontrapunkt för f.d. hovkapellmästaren Dente. […] Efter middagen gick vi alltid till Stadshotellet för att dricka kaffe och några halvor punsch, röka cigaretter och spela. Alltid hade någon sin fiol med, utom Ellberg, som skötte pianot. Den sommaren ansåg jag Ellberg vara en av världens största och kunnigaste musiksnillen. Jag hade nämligen komponerat två melodier för fiol, ’Souvenir de Säter’ och ’Barcarole’, men saknade tillräckliga kunskaper i harmonilära för att kunna ge dem ett tillfredsställande pianoackompanjemang. Då grep Ellberg in och trollade fram de skönaste harmonier och figurationer, värdiga en stormästares penna. Särskilt hade han lyckats med ’Barcarolen’. Man hörde tydligt, ja, man såg hur vågorna svepte kring gondolen. Det var två mästerverk – tyckte jag då. Senare har jag ansett mig nödsakad att i sorgligt hög grad revidera detta omdöme. Men sådant är nu en gång livet.” Kopior av noterna i Alfvénfondens ägo. .

SERENADE
Violin
(1888) för violin och piano

Serenade op. II följer omedelbart på Souvenir de Säter i ett nothäfte i Alfvénfondens ägo. Stycket komponerades av Alfvén och Ellberg vid samma tillfälle som Souvenir de Säter.

FESTMARSCH. Qvartett
Stämmor
(1888?) för flöjt, 2 violiner och piano

Festmarsch har opusnummer IV. Den kan förmodas vara komponerad 1888 med syskonen i åtanke (jämför Serenade på mammas födelsedag från 1902). Originalet finns s. 1-5 i notbok tidigare tillhörig Hannes Alfvén.

SOUVENIR DE WISBY
Flöjtstämma
(1890) för flöjt och piano

Denna lilla komposition skrev Alfvén då han sommaren 1890 studerade violinspel på Gotland för sin lärare Johan Lindberg. Se vidare Lennart Hedwall, Hugo Alfvén, Sthlm 1973, s. 19 och Alfvéns memoarer Första satsen s. 171. Den är en pendang till Souvenir de Säter som tillkom där under sommarkursen 1888. Originalmanuskriptet kan inte lokaliseras idag men utskriften har gjorts efter en xeroxkopia av det. Däri nämns Carl Adam Carlsson som var direktör vid Cementfabriken och vars hem Hugo gärna besökte. Kompositionen publiceras härmed för första gången år 2005. Den har (ur)uppförts sommaren 2005 av Mats Möller och Jan Bülow.

MINNE
(1891) för röst och piano med obligat violin

Minne av Hugo Alfvén till Joh C Stålhammar för röst och piano med obligat violin daterad Stockholm 1891 Autograf i Statens musikbibliotek Johannes Stålhammar blev organist och framträdde med Alfvén (violin) i Falun 21 april 1893. Detta verk skrevs när Hugo var 19 år. De båda sångerna handlar om olycklig kärlek. Den första om egen hjärtesorg och den andra deltagande i vännens olycksöde. Texten är valhänt underlagd och misstanken finns att det skett sedan kompositionen avslutats. Bachanal har snarast marschkaraktär. Båda styckena får hänföras till kategorin ungdomssynder.

Elegi Fri översättning från engelskan
Bachanal Text Alfvén? .

LÄNGTAN
(1899) för röst och piano

En kompositionsskiss till Längtan finns i UUB VMhs 188 daterad februari 1896 för bas och piano. Den här publicerade versionen efter ett exemplar i Statens Musikbibliotek är för sopran och piano. Den är daterad 1899 och skulle i så fall ha samma tillkomsttid som de kända Serenad, Jag mins, Aftonstämning, nr 1-3 ur Tio sånger op.4. Textförfattaren är inte bekant. Alfvén var inte så nogräknad med den liiterära kvaliteten hos den text ha tonsatte. Huvudsaken var ett den uttryckte känslor och stämningar som satte hans fantasi i rörelse. Denna text måste dock anses ha överskridit gränsen till vad man betraktar som pekoral. Kanske Alfvén själv är upphovsmannen. Tio sånger är tillägnade Bertha Wilhelmj som då var föremål för Alfvéns uppmärksamhet.

SERENADE PÅ MAMMAS FÖDELSEDAG
Stämmor
(1902) för flöjt, klarinett, violin och piano

Alfvén studerade dirigering i Dresden för hovkapellmästaren Hermann Kutzschbach säsongen 1901-1902. Han hade också utverkat tillstånd att bevista alla operaföreställningar han ville vid Semper Oper som var en av de förnämsta scenerna i Tyskland. Där komponerade han en Serenade på mammas födelsedag, daterad Dresden 25/1 1902. Hugo kan ha rest hem lagom till födelsedagen som ägde rum den 1 februari då Lotten Alfvén fyllde 61 år. Förutom Hugo (violin) medverkade bröderna Andrew eller David (flöjt), Gösta (klarinett) och John (piano) vid framförandet. (Hedwall, Hugo Alfvén 1973, s. 37)
Autografen finns i Uppsala universitetsbibliotek VMhs 186:5

KVINNORNAS LÖSEN. RÖSTRÄTTSSÅNG
(1911) för unison kör och piano

Den VI internationella kvinnorättskongressen hölls i juni 1911 i Stockholm. Till detta tillfälle utgavs ett specialnummer av tidskriften Idun, kallat festskrift. I denna återfinns på sid 372-73 Kvinnornas lösen. Rösträttssång af K.G. Ossian-Nilsson. Tonsatt för unison kör o. piano af Hugo Alfvén.

PRÄLUDIUM
(1913) för orgel ur Uppenbarelsekantaten

Alfvén har inte komponerat fristående verk för orgel. Detta Preludium till Uppenbarelsekantaten har hittills inte publicerats separat. Autografen finns i Uppsala universitetsbibliotek VMhs 172:1a. Ett klaverutdrag finns utgivet av Musikaliska Konstföreningen. Preludiet däri är avsett för piano.

VANDRARENS JULSÅNG
(1917) för röst och piano

Greve Birger Mörner (1867-1930) som var vida berest blev författare under pseudonymen Aráfi och diplomat. Han fick dottern Marianne som blev en uppburen operasångerska och därför fick utskrifter av Alfvénmusik av tonsättaren. Hugo Alfvén mötte Birger Mörner för första gången i Rom 1901 när han var på sin första resa till Italien som Jenny Lind-stipendiat. Vandrarens julsång är den första av de två dikter som Alfvén tonsatt av honom. Den publicerades i Julstämning 1917 under titeln Julsång. Förlaga till utgåvan är autografen i Uppsala universitetsbibliotek VMhs 185:24.

I BRUSET
(1920) för röst och piano

I bruset är den andra av de två dikter som Alfvén tonsatt av Birger Mörner. Den är daterad Alfvénsgården 30 juli 1920, dvs i Tällberg. Marianne Mörner har satt sitt exlibris på ett exemplar. Sången publiceras här för första gången. Autografen finns i Uppsala universitetsbibliotek VMhs 184:24